De revolutionära idéer som den kommunistiska vänstern har fört fram under det senaste århundradet får återigen större uppmärksamhet, och som en följd av detta ser vi nya grupper dyka upp runt om i världen.
Vi ser nu en ung grupp internationalister dyka upp i Finland som ett uttryck för denna tendens. Medan en process för att nå en ömsesidig politisk förståelse pågår, hälsar vi detta med entusiasm och ser fram emot att samarbeta med de nya kamraterna.
Detta är en av flera sympatisörs-grupper som växer fram runt om i världen. Denna nya utveckling är både en utmaning och ett löfte för ICT och den internationalistiska kommunistiska vänstern. Nedan följer hur Vaskom presenterar sig själva och sina politiska principer
IKT
Vaskoms uttalande
Vaskom är en ny organisation inom den kommunistiska vänstern i Finland. Vi är en organisation som grundats av unga kommunister, men alla som är över 18 år är välkomna att ansluta sig till oss.
Vi inbjuder alla som är intresserade av internationalistisk vänsterkommunism att delta. Du är välkommen att delta i vår chatt så snart du är medlem. Vi tar inga medlemsavgifter och vi försöker hålla våra aktiviteter kostnadsfria så långt det är möjligt.
Vi grundade Vaskom efter att ha konstaterat att parlamentariska partier och utomparlamentariska ”radikala” vänsterorganisationer, på grund av sina principer eller politiska praktik, är oförmögna att ta itu med kapitalismens mest akuta motsättningar.
Vår verksamhet inleddes i mindre skala på sociala medier i slutet av 2025. Vaskom befinner sig fortfarande i ett tidigt skede av sin verksamhet, men vi har redan medlemmar i till exempel Helsingfors, Tammerfors, Jyväskylä, Lahtis och Pori. Vi planerar ständigt nya aktiviteter och strävar efter att höja vår profil inom arbetarrörelsen och bland kommunister.
Vi sympatiserar med och samarbetar med Internationalistiska Kommunistiska Tendensen (IKT). Vaskom är ännu inte anslutet till IKT. Vi avser att organisera fler aktiviteter tillsammans med organisationen och så småningom bli fullvärdiga medlemmar. Vi kommer att fortsätta att anordna evenemang och aktiviteter tillsammans med våra systerorganisationer, såsom de svenska IKT-sympatisörerna (Kompass Gruppen), och enskilda sympatisörer i närheten av Finland. Vi översätter även IKT:s publikationer och andra texter från den kommunistiska vänstern. Mer information om den kommunistiska vänstern och IKT finns på leftcom.org.
Vaskoms grundläggande politiska principer
Vår politik bygger på marxistisk teori, arbetarrörelsens historia och våra egna erfarenheter som arbetare och i en vardag som härjats av kapitalismen. Vi delar följande politiska ståndpunkter med IKT.
1. Arbetarklassen är den enda revolutionära klassen. Arbetare förenas världen över genom sin underordnade ställning i förhållande till bourgeoisien och kapitalet. I kapitalismen är arbetare de som utför alienerande lönearbete och inte äger produktionsmedlen. Bourgeoisien, dvs. kapitalisterna, äger produktionsmedlen. Arbetarnas arbetsgivare kan vara ett företag, en kooperativ eller staten. Arbetarna säljer sin arbetskraft, med vilken de skapar produkter och tjänster åt arbetsgivaren. Arbetsgivaren, dvs. kapitalisten, säljer produkterna som varor och betalar arbetaren endast en bråkdel av varans pris. Detta skapar en profit som bourgeoisien investerar i sitt företag eller på annat håll. Detta ökar storleken på deras kapital. Bourgeoisiens makt och arbetarnas elände härrör från detta klassförhållande. Arbetarklassens främsta intresse är uppbyggnaden av ett klasslöst kommunistiskt samhälle, där varor och tjänster produceras utan profit och därmed utan utsugning.
2. Kapitalismen har störtats in i en långvarig kris på grund av sina inre motsättningar. Kriser yttrar sig i olika former såsom imperialistiska krig och klimatkatastrofer. Den svåraste motsättningen är profitkvotens globala fall. För att konkurrera om vinsterna avskedar bourgeoisien arbetare, pressar ner lönerna, ökar arbetsbördan för enskilda arbetare och skaffar bättre utrustning. Bourgeoisien sparar in på produktionskostnaderna och enskilda företag får en större andel av den totala profiten. Detta leder dock till en nedgång i den genomsnittliga profiten globalt och en kapitaldevalvering. Därför hotar jakten på profit kapitalismen själv. Profitnivån kan endast höjas genom att utrustning och egendom, dvs. konstant kapital, förstörs i massiva mängder. Förstörelsen av konstant kapital, vilket enkelt uttryckt är investerat kapital, skapar utrymme för nya investeringar. Profitnivån ökar endast genom återuppbyggnad efter stora krig eller klimatkatastrofer. Bourgeoisin är således beredd att offra naturen, oräkneliga människoliv och egendom för att rädda kapitalismen och sin egen privilegierade ställning.
3. Kapitalismens senaste stadium är imperialismen. Imperialismen är dock inte enbart krig och erövring. Den är ett internationellt system av monopol som koncentrerar kapitalet till vissa regioner på bekostnad av resten av världen. Monopolen försvarar och utvidgar sina marknader med hjälp av statens militära apparat. Krig och statskupper är därför inte orsaken, utan en följd av imperialismen. Inom imperialismen är ingen stat oberoende, utan en del av ett block. Vi stöder inga befintliga eller framväxande nationalstater, eftersom de alltid slutar som förlängningar av konkurrerande imperialistiska block eller som kärnan i sitt eget imperium.
4. Statskapitalism är inte socialism. Tidigare och nuvarande ”socialistiska experiment”, såsom Sovjetunionen och Kina, misslyckades med att störta kapitalismen. De ersatte helt enkelt bourgeoisin med en omfattande offentlig ekonomi där staten tog på sig rollen som den kapital-ackumulerande arbetsgivaren, dvs. kapitalisten, samtidigt som man behöll lönearbete, pengar och varuproduktion, om än starkt reglerade av staten. Vaskom motsätter sig rörelser som framställer statskapitalism och blandekonomi som socialism. Dessa inkluderar stalinismen och dess arvtagare, trotskismen och socialdemokratin. Genom att försvara kapitalismen blir dessa rörelser endast kapitalets vänsterflygel.
5. Den ryska revolutionen (1917) var en arbetarklass-revolution, men den blev isolerad från den världs-revolutionära arbetarrörelsen. Denna isolering berodde på att revolutionerna i Tyskland, Finland och på andra håll i Europa och Asien under 1910- och 1920-talen led nederlag. Det isolerade Sovjetunionen behövde kapital för att upprätthålla sig själv. Sovjetunionen ackumulerade kapital genom statliga företag och kooperativ såsom kollektivjordbruk och karteller. Landet tog också emot utländska kapitalinvesteringar. Arbetarnas arbetskraft utnyttjades för kapitalackumulation i Sovjetunionen, precis som den utnyttjades i andra kapitalistiska länder. Kapitalet användes för att bedriva sovjetisk internationell handel. Samtidigt gjorde Sovjetunionen kapitalinvesteringar utomlands. Sovjetunionen började bedriva en imperialistisk utrikespolitik för att skydda och utvidga sina marknader. Sovjetunionens väg från statskapitalism till imperialism bevisade att socialismen är dömd att misslyckas om den begränsas till en enda stat.
6. Den välfärdsstat som socialdemokratin fortfarande strävar efter var knuten till de stigande profitkvoterna under efterkrigstidens återuppbyggnadsfas. När återuppbyggnadsfasen var över blev välfärdsstaten offer för nedskärningar och privatiseringar, till exempel i de nordiska länderna. Socialdemokratin är därför ingen livskraftig rörelse, eftersom den välfärdsstat den strävar efter inte kan vara något annat än kapitalets tillfälliga förvaltare. Den slutar i slutändan som föda för det kapital den försöker förvalta.
7. Socialdemokratins och den parlamentariska vänsterns roll i kapitalismens nuvarande skede är endast att förgäves förändra skattesatser och föra strider för att bevara den offentliga sektorn. Att bygga välfärd genom socialdemokrati och parlamentarism har drivit vänsterpartierna in i en politisk återvändsgränd.
8. Parlamentet har för länge sedan blivit ett instrument för den borgerliga makten och en pelare i den rådande ordningen. Parlamentariska ”arbetarpartier” representerar inte arbetarklassen, eftersom de verkar på den kapitalistiska statens villkor. Detta gäller oavsett politikernas eventuella personliga övertygelser och önskemål. Bourgeoisien kommer inte att tillåta att arbetarna lagstiftar bort deras makt och deras produktionsmedel. Av dessa skäl har parlamentarismen inte längre någon revolutionär potential.
9. Strejker är klasskampens främsta verktyg. Under fackföreningarnas kontroll blir de dock trubbiga redskap. Fackföreningarna är till sin natur förhandlare mellan arbetarna och bourgeoisien. De verkar enligt principer om klassamarbete, inte klasskamp. Den kapitalistiska staten tolererar fackföreningarna eftersom dessa sedan länge endast har fungerat som reglerare av arbetsmarknaden inom den kapitalistiska staten. Historien visar att även anarkistiska eller syndikalistiska fackföreningar blir nedtrampade av de officiella fackföreningarna eller börjar efterlikna dem och därmed blir en del av kapitalets vänsterflygel.
10. Arbetarklassen behöver sina egna oberoende kamporgan, fria från den kapitalistiska statens begränsningar. Fackföreningar och parlamentariska partier har visat sig oförmögna att fullgöra denna uppgift. Arbetarna måste inrätta råd, massmöten och strejkkommittéer för att åstadkomma revolutionär förändring. Arbetarråden är arbetarnas politiska organ, från vilka revolutionen leds under den revolutionära övergångsperioden.
11. Råden störtar och ersätter den kapitalistiska staten. Endast arbetare deltar i val och i rådens verksamhet. Råds-delegaterna kan alltid avsättas på begäran av väljarna och erhåller endast den genomsnittliga arbetarlönen som ersättning. Det kommunistiska programmet genomförs i råden med hjälp av kommunistpartiet. När bourgeoisin väl är besegrad upphör statsapparaten att existera, och samhället blir endast en förvaltare av ekonomin.
12. IKT arbetar tillsammans med sina anslutna organisationer och sympatisörs-organisationer för att samla klassmedvetna kommunister från arbetarklassen. Vi är inget parti, men vårt mål är att bygga grunden för ett kommunistiskt världsparti. Partiet träder inte i arbetarklassens ställe, utan vägleder arbetarna med sitt program inom arbetarnas självständiga organ.
13. Socialismen är ett klasslöst, statslöst samhälle utan kapital. I socialismen produceras varor och tjänster utan att arbetskraftens mervärde tillskansas. Den socialistiska produktionen är således ett system utan lönearbete. I socialismen får människor ett kvitto för det arbete de utför, vilket kan bytas mot varor. Kvittot cirkulerar inte som pengar eftersom det förfaller när det byts mot varor. Detta system är nödvändigt tills den brist som ärvts från kapitalismen har övervunnits. Kommunismen uppnås när samhället producerar tillräckligt med varor och tjänster för obegränsad konsumtion för alla.
14.Kvinnohat, rasism, homofobi, transfobi och andra former av förtryck splittrar arbetarklassen i maktlösa och spridda grupper. Därför måste arbetarrörelsen bekämpa alla former av förtryck och diskriminering både inom sig själv och i samhället i stort. Att övervinna dessa splittringar är en del av klasskampen, inte bara för abstrakta principers skull, utan för arbetarklassens seger. Solidaritet inom arbetarklassen är en förutsättning för kommunismen.
15. Kampen mot fascismen är en del av kampen mot kapitalismen. Detta innebär att arbetarklassen inte får överge klasskampen för att försvara den borgerliga staten. Det säger sig självt att även den liberaldemokratiska staten är kapabel till våld och förtrycker arbetarklassen. Att försvara vilken borgerlig stat som helst är liktydigt med klassamarbete och innebär att vi överger vår klassautonomi. Fascismen och kapitalismen kommer endast att besegras genom klassmedveten kamp. Vi vägrar därför att ingå enhetsfronter med alla antifascister som samlas för att försvara den borgerliga staten i namn av kampen mot fascismen. Vi kommer dock inte att förhålla oss hjälplösa inför fascismen, utan är beredda att försvara oss mot den.
16. Vi motsätter oss nationalism, eftersom arbetarna inte på något sätt gynnas av att identifiera sig med bourgeoisin i ”sitt eget” land. Nationalstaterna är produkter av kapitalismens historiska utveckling och skapades för att tjäna de olika fraktionerna inom den härskande kapitalistklassen. Arbetarklassen måste uppnå autonomi från alla borgerliga stater. Vi vägrar därför att samarbeta med socialister, kommunister och anarkister som försvarar någon stat i imperialistiska krig. Vi stöder arbetarnas uppror mot kapitalistiska stater. Inget krig utom klasskrig!
17. Alla arbetare förenas av sin ställning i den kapitalistiska produktionen, oavsett arbetsplats, bostadsort eller nationalitet. Klasskampen kan därför inte begränsas till staters konstgjorda gränser. Antiimperialism är kampen mot befintliga och framväxande imperier och mot nationalstaten i sig. Kapitalet har inget fosterland, och det har inte heller arbetarna. Vår internationalism bygger på denna princip.
Vaskom
Mail: vaskomfi@proton.me
Instagram: @Vaskom_in
